Hukanmaa

När jag var fem år kom jag för första gången till Hukanmaa (betyder vargland), som ligger 6 mil från finska gränsen. Mammas väninna växte upp här och vi åkte hit 6 somrar i rad för att plocka hjortron och fiska. Många härliga minnen!

Nu är vi tillbaka för att Anne (husmor) ska sälja tomten och husen. Då frågade hon oss om vi ville följa med upp en sista gång. Och gissa om vi ville!

Ingen har bott i det stora huset sedan 1967 och gardiner hänger kvar liksom gamla möbler och vackert hantverk. I ladan hittade vi saker från tidigt 1800-tal. Så sorgligt att inte kunna rädda alla gamla skatter.

Hela resan kändes som tagen ur filmen Änglagård. Alla vi träffat har varit väldigt trevliga, varma och hjälpsamma... Men också väldigt nyfikna. Vi har sett midnattssolen, badat vedeldad bastu och hoppat i Lainioälven. Snön ligger kvar på vissa platser. Vi bodde i en stuga utan el och vatten men allt har gått utmärkt. Mathilda fick också ett bad i älvens vatten; fast uppvärmt i balja :-)

På väg hem är också mina skatter; lite vackra verktyg, ett skåp, knoppbräda och lite annat. Får se om vi någon gång kommer tillbaka.

Annes hus där hon växte upp. Renarna besökte oss varje dag. Nedanför rinner Lainioälven.

Lite här och var kunde man hitta en kosken eller smirnoff.

Huset framifrån i kvällsolen. Det blev långa dagar. Här är klockan typ 10.

Anne framför ladan där de hade hästar och kor.

Midnattsolen. Här är klockan 11.30 på kvällen. Svårt att sova när det är så ljust. Det tyckte även Mathilda.

Annes små stövlar och skolbok hittade vi i ett skåp.

Det gällde att pälsa på sig. Mathilda var som en korv med alla kläder i urväxta overallen. Det snöade och haglade.